”Sveriges värnpliktiga kräver att det finns för tjänsten lämpad och individen anpassad utrustning” - Värnpliktsprogrammet 2010

Nu i dagarna så ska de nya underkläderna till kvinnorna i Försvarsmakten komma till det centrala förrådet och därifrån kan sedan de lokala förråden lägga en beställning på antalet underkläder som behövs vid just det specifika förbandet. Materielsystemansvarig på Högkvarteret sade till mig via telefon att varje kvinna har rätt till fem av varje underklädes persedel, precis som männen har rätt till sina fem. Detta mina damer och herrar är ett jätte kliv i rätt riktning, men det är också ett kliv rakt in i den värld som visar hur underprioriterade kvinnor är i den svenska Försvarsmakten.
För visst är det fantastiskt att kvinnor äntligen får underkläder av Försvarsmakten. Men, och detta är ett stort men, är det inte rimligt att de uppfyller säkerhetskraven? Där av rubriken ”29 år utan rätt utrustning, and still counting!”. För hur viktigt det än må vara att underkläderna kommer fram så behövs det fortfarande tas fram en modell som är flamsäkra, för enligt vad det står i tidningarna så är de som snart kommer att finnas på förbanden inte det.

Försvarsmakten har också lovat mindre storlekar i kroppsskydd, uniformer och skor. Det är också ett steg i rätt riktning, inte bara för att ta till vara på kvinnorna i Försvarsmakten utan också för de män som inte är av den större storleken. Fast det finns problem med detta också, tyvärr. Hur fungerar det med kängor till de som har en lång men smal fot? Eller för de som har lite större bröst än en soldat som inte har några alls och ska bära ett kroppsskydd som inte är anpassat för att ha några bröst alls? Bara för att de passar på längden så betyder inte det att det passar på någon av bredderna.

Men Försvarsmakten tar ett litet steg i rätt riktning, men för att få samtliga soldater lite mer tillfreds så behövs det ett flertal sådana här steg till. Fast denna gång så ställer jag mig frågande till om de har råd att vänta i 29 år? Kanske är det redan för sent om det inte är färdigt och användbart på förbanden den 30 juni 2010.

Under tisdagen och onsdagen har jag, Arméansvarig Marcus Westdahl, och Ordförande Jesper Holm besökt TrängR i Skövde.

Tisdagen började med en tidig tågresa från Stockholms central mot Skövde.
Väl på plats träffade vi NVKansvarig Fänrik Kristina Lundström som förklarade hennes syn på hur NVK arbetet fungerar på förbandet. Hur många möten de haft, intresset i stort gällande NVK och att de kommer att få tillskott av en officer som får delansvar i NVK.

Efter mötet med Kristina besökte vi 1:a kompaniet. Där träffade vi Kapten Andersson som förklarade hur de utbildar vid hans kompani, de utbildar bland annat Ambulanspluton, Kirurgpluton och Stabspluton.

Efter det åkte vi en runda ut i skogen och ut på övningsfälten där vi besökte en pluton som övade strid från stridsställning.

Dagen avslutandes med att vi träffade förtroendevalda för lite gött snack, mestadels för att presentera oss så de får lite koll på vilka vi är och vart de kan vända sig vid eventuella problem.

Onsdagen började med att vi träffade Stf kompanichefen för 5:e kompaniet, Kapten Runnefors, som beskrev hur kompaniet är uppbyggt, och vad de utbildar.

Precis utanför, på kaserngården hade ledningsplutonen satt upp tält och övade samband. Detta samövades med en pluton från intilliggande P4. Därefter åkte vi med kokgruppen, från Stab- och Trossplutonen vid 5:e kompani, till deras anläggning och fick en stund med de värnpliktiga för att presentera oss och berätta om vår verksamhet.
Strax efter det träffade vi en gäng blandade soldater, bland annat CBRNsoldater, där vi fick möjlighet att prata en längre stund och diskutera frågor som betyg, NBG och befattningsbeskrivningar.
Befattningsbeskrivningar visar sig på många ställen varit helt fel. Man har blivit lovad att få t.ex. lastbilskörkort vid mönstring vilket sedan utgått i utbildningen. För att man ska känna att det är meningsfullt att fullfölja sin militärtjänstgöring måste man få veta vad ens utbildning innebär innan man börjar den annars kommer man med stor sannolikhet gå hem efter 1/7 2010, då värnplikten upphör.

Var vi än har varit på TrängR har vi mötts av samma goda inställning. Befäl och soldater kan arbeta som kollegor, vilket gynnar arbetsklimatet på TrängR. Detta är ett bra exempel på hur Försvarsmakten måste se ut i framtiden, när det övergår i frivillighet. Behandlas inte soldaterna som kollegor kommer de inte vara intresserade av att vara kvar vilket kommer skapa katastrof i det framtida personalförsörjningssystemet. TrängR borde ses som ett föregångsförband när det gäller attityder mellan kollegor!

/Marcus & Jesper

Att locka unga människor att tjänstgöra som soldater i Försvarsmakten vars uppgift är den mest fundamentala i vårt demokratiska samhälle, att värna om vår demokrati och självständighet, är inte lätt om man erbjuder en skrattretande lön.
Försvarsmakten står inför omfattande förändringar i samband med pliktens avskaffande. Istället för personal som genomför värnplikt ska Försvarsmaktens personalförsörjning ske genom frivillig rekrytering. ”Mer pang för pengarna” säger Allan Widman (fp)

ÖB Sverker Göransson berättade under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen att den planerade lönen till en soldat i Försvarsmakten kommer att vara runt 17.000 kronor i månaden. Jag jobbade extra på McDonalds under min tid i gymnasiet och jag hade då en bättre timlön än den som föreslås framtidens soldater.
Politikerna som genomför förändringen av Försvarsmakten och som pratar om hur Sverige ska få kvalitativa soldater har klen verklighetsuppfattning. Soldaten som efterfrågas är drivande, motiverad och intelligent. En ambassadör för Sverige som vid sidan av sitt vanliga jobb eller studier åker på utlandstjänstgöring till konflikthärdar runt om i världen. För att tycka det är värt att varva sina studier med militär tjänstgöring måste det åtminstone erbjudas tillräckligt betalt för att man ska ha någon slant över när tjänstgöringen är avklarad.

En soldat som arbetar med livet som insats bör få en skälig lön. Kanske vill regeringen ha lite väl mycket pang för pengarna?

Jakob Rudberg,

Press- och informationsansvarig

Folk och Försvars rikskonferens i Sälen är slut.
Under konferensen har Sveriges försvars- och säkerhetspolitik diskuterats utifrån flera olika perspektiv. Medlemmar ut Försvarsutskottet har diskuterat olika scenarier, försvarsministern och statsministern har talat om sina respektive uppgifter och åtaganden i det berörda ämnet. Fått sin röst hörd har även de politiska ungdomsorganisationerna fått liksom en rad olika representanter från olika myndigheter däribland Säkerhetspolisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap(MSB). Det har varit en givande konferens med högt till tak.
Tisdagen inleddes med ett extrainsatt anförande med anledning av katastrofen på Haiti. Nils Daag, chef för enheten för Europeisk säkerhetspolitik inledde diskussionen som fokuserade på Sveriges deltagande och engagemang. Med i den följande diskussionen var Magnus Lindell, bitr generaldirektör för biståndsorganet SIDA, Helena Lindberg genrealdirektör MSB, Anneli Bergholm Söder, avdelningschef för MSB samt Överbefälhavare Sverker Göransson. Det fördes ett mycket vettigt resonemang kring och militärt-civilt samarbete, där bland annat Försvarsmaktens Herkules transportflygplan ingår för att transportera förnödenheter till den krisdrabbade befolkningen på Haiti.
Under dagen talade integrationsminister Nyamko Sabuni om politisk och religiös extremism och även om integration och främlingsfientlighet. Hon följdes av ungdomsledarna Ramadan Fakhro och Abdulmaaliki Maxamed från stadsdelen Rosengård i Malmö som talade om sin verksamhet och hur de hjälper unga i den utsatta stadsdelen med bland annat att söka jobb. Två eldsjälar.
Dagen avslutades med diskussion om makt och moral där bland andra ÖB Sverker Göransson och generaldirektör Anders Danielsson från Säkerhetspolisen deltog. Jag tänker på frågan angående makt och moral och hur dessa två faktorer hör samman. Oskiljaktiga står det ständigt bredvid varandra. Det är en fråga av yttersta vikt för inte minst Försvarsmakten och dess ledare. I en demokrati måste Försvarsmakten representera staten och verka för att demokratiska värderingar genomsyrar verksamheten Frågan är, har de tillräckligt med moral för att säkra ett centralt medinflytande för rekryter i det nya försvaret?

Jesper Holm,

Ordförande Värnpliktsrådet

Jag befinner mig på Högfjällshotellet i ett snöigt Sälen tillsammans med Sveriges maktelit. Jag är på Folk och Försvar Rikskonferens, en historisk Rikskonferens som öppnade i söndags här uppe i Sälenfjällen som traditionen bjuder. Det är en historisk Rikskonferens i den meningen att Folk och Försvar firar 70 år som organisation. 70 års aktivt arbete för att främja försvars- och säkerhetspolitiska frågor i samhället och för att göra debatten mer synlig i samhället. Det är också en historisk konferens i den mening att Försvarsmakten står inför stora förändringar då man går från ett personalförsörjningssystem baserat på plikt till ett som är baserat på frivillighet efter mer än 100 år av värnplikt. Folk och Försvar har i år, liksom föregående år, bjudit in den svenska makteliten. På deltagarlistan finns i bland andra statsminister och före detta Värnpliktsrådsledamot Fredrik Reinfeldt, försvarsminister Sten Tolgfors, Överbefälhavare Sverker Göransson och oppositionens Mona Sahlin. Förutom representanter från Försvarsmakten, Riksdag och Regering, finns här även ett stort antal organisationer representerade däribland intresseorganisationen LSU som verkar för Sveriges ungdomsorganisationer, samtliga politiska ungdomsförbund och representanter från försvarsindustrin.

Folk och Försvars ordförande, tillika ordförande för TCO, Sture Nordh inledde konferensen med ett tal. Han följdes av försvarsminister Sten Tolgfors som talade om det svenska ordförandeskapet i EU ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Därpå följde ÖB Sverker Göransson upp med ett tal angående det nya försvaret. De nyss nämnda ämnena samt frågan om plikten präglar årets Rikskonferens.

Det slår mig att makteliten gärna talar om det nya försvaret utifrån sina egna perspektiv. Diskussionerna förs på en hög nivå, men en distanserad nivå. Även om de är djupt medvetna om Sveriges värnpliktiga får jag känslan av att man hellre ser till att säkra denna omvandling av Försvarsmakten än att se till de värnpliktiga som nu ligger inne. De värnpliktiga som just nu tjänstgör är Försvarsmaktens viktigaste resurs. De är morgondagens soldater om, men endast om, de blir bra behandlade under sin tid som värnpliktiga. Denna fråga har jag under konferensen diskuterat med Sture Nordh, som nyligen blev utsedd till månadens makthavare av makthavare.se.
Det finns luckor i det förslag som just nu ligger som ersättare av plikten. Sverker Göransson sade under sitt tal att 4000 soldater ska rekryteras varje år. Jag kan inte undgå att ställa mig frågan, Sverker, Sten, vad händer om man inte lyckas hitta 4000 lämpliga frivilliga?

Jesper Holm,

Ordförande Värnpliktsrådet

I en förordning från 1996, ”Förordning (1996:927) med bestämmelser för Försvarsmaktens personal” står det i 3 kap. Befälsrätt att ”En militär eller civil chef får begära av sin personal att den skall biträda honom eller henne med personliga angelägenheter endast under tjänstetid och om det behövs för att chefen skall kunna utöva sina tjänsteåligganden effektivare.”

Kortfattat innebär detta att ett befäl kan be er som värnpliktiga att tvätta hans/hennes bil eller gå ut med dennes hund om befälet anser att han/hon då kan utöva sina tjänsteåligganden effektivare. Jag ställer mig tveksam till om detta hade gjort de värnpliktiga till bättre soldater. Vad tycker du?

Kalfaktor är utmärkt exempel på hur Försvarsmakten nyttjar denna förordningen till fullo. Kalfaktor är en befattning under högvakten som innebär, och endast innebär att soldaten ska passa upp på befäl och övriga värnpliktiga. Springa med kaffe, duka fram lunch, middag och annat som befälen begär. Befälen plingar i en liten klocka, varpå den värnpliktige måste inställa sig och göra det befälen begär. En liten personlig slav helt enkelt.

Försvarsmakten borde se över vad som egentligen står i deras förordningar. I flera år har värnpliktiga krävt att alla former av grå arbetskraft avskaffas, men ingenting har hänt.

Försvarsmakten, det kanske är dags att agera?

Christian Spångberg,

Marin- och Rättstjänstansvarig

Jag sitter framför datorn och funderar, hur mycket är egentligen en värnpliktig soldat värd? Vad är Försvarsmakten utan sina soldater? Det är ju de soldaterna som fanns igår, som finns idag och som kommer att finnas imorgon som en dag ska sitta ett stenkast härifrån vårt kansli och fatta de viktiga besluten om försvarets framtid om ett par år. Så hur väljer man att investera i sin framtid? På vissa ställen behandlas de värnpliktiga som jämlika med sina befäl, medan det på vissa ställen är det de värnpliktiga som på riktigt är längst ner i hierarkin och då menar jag inte bara den inom Försvarsmakten.

På flera ställen i landet finns bevakningsuppgifter som de civila bevakningsbolagen tackat nej till för att de anser att dessa uppgifter är för farliga och riskabla. Dessa uppgifter får istället värnpliktiga insatssoldater lösa. Det jag ställer mig frågande till är att om en bevakningsuppgift anses för riskabel för en väktare eller skyddsvakt med mycket utbildning på såväl vapnet som uppgiften, så hur kan det inte vara för farligt och riskabelt för en värnpliktig insatssoldat?! Insatssoldaten, som i början av den skarpa tjänsten precis gjort den grundläggande soldatutbildningen och under tidens gång (på vissa platser i Sverige) knappt får någon utbildning eller någon tid till skjutning? Det finns värnpliktiga som går ett halvår med ett skarpladdat vapen i händerna utan att få öva med detta under tidens gång, är det säkert? Är det säkert för soldaten själv, soldatens kamrater eller andra personer i soldatens närhet?

Insatssoldat är den vanligaste befattningen som finns bland de värnpliktiga i Försvarsmakten idag. Är det så här Försvarsmakten på bästa sätt investerar i sin egen framtid? Genom att sätta soldater som inte är färdigutbildade i skarp tjänst och på så vis riskera deras säkerhet och deras liv? Försvarsmakten anser att detta är det bästa sättet att lösa bevakningsuppgiften på många ställen runt om i landet. Men hade Försvarsmakten ens övervägt att skicka en soldat att lösa en bevakningstjänst i Kosovo eller Afghanistan efter tre månaders grundutbildning?

Sebastian Persson
Flygvapenansvarig

En härlig vintermorgon i Stockholm dagen före dopparedagen. Sitter på kontoret och skriver på min projektplan för projektet Soldathemsförbundet. Efter det ska jag börja fila på den politiska strategi som Värnpliktsrådet ämnar använda sig av under nästkommande år. En strategi som skall präglas av aggressivitet. I stunder av den omvandling som sker av Försvarsmakten måste de värnpliktigas röster höras, vi ska säkerställa att så sker. En aggressiv framhållning inom den politiska opinionsbildningen bör även grusa mina farhågor om att värnpliktiga och utbildningen åsidosätts till fördel för den politiska debatten om omvandlingen.

Bollen är på vår planhalva, det är vi värnpliktiga som kan påverka, det är vi som är framtiden för Försvarsmakten, det är vi som vet vad som är bra inom försvaret och vad som är typiskt obra. Det är våra röster som ska höras!

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! En särskild tanke vill jag ägna de värnpliktiga insatssoldater och stallposter som ligger inne under helgerna.

Jesper Holm
Ordförande

Jag sitter här på kansliet och läser igenom lite nyheter och jag råkade snubbla över en artikel på Resumé.se. Där skrivs det om att JO kritiserar Försvarsmakten. Ibland kan man undra om Försvarsmakten är rädd för granskning. I artikeln på Resumé.se kan vi läsa om hur JO kritiserar Försvarsmakten för sina brister i hanteringen av offentlighetsprincipen. Det tar lång tid att få ut begärda handlingar och detta retar journalister. Här kan ni läsa artikeln:

http://www.resume.se/nyheter/2009/12/21/jo-kritiserar-forsvaret/index.xml

Det här med att Försvarsmakten skulle vara en otroligt seg organisation är inget som slog ner som en bomb i Värnpliktsrådets kansli. På olika sätt får vi, och garanterat även de värnpliktiga ute på förbanden, dagligen bevis på att även småsaker och bagateller stundom kan ta väldigt lång tid. Stora saker, små saker, lång tid.

Från att fixa fram nya batterier till ficklampor och ComTac´s till att ta fram individanpassad utrustning. För det senare är det såklart mer förståeligt än det första, men man måste ändå sätta saker och ting i perspektiv. Jag vet inte om någon tidigare har jämfört tiden för att utveckla/köpa in sport-bh med tiden det tog att utveckla Jas 39 Gripen (Det har funnits värnpliktiga kvinnor sedan 80-talet och klockan tickar fortfarande). Den där nedrans sport-behån måste vara en riktig nagel i ögat för Försvarsmakten. Men det är en så tydlig symbol för diskrimineringen i Försvarsmakten att man inte kan sluta använda den som exempel.

Det måste vara otroligt frustrerande för befälen ute på förbanden att tvingas förklara för att nyinryckta tjejer att det är såhär läget är.

Politikerna säger att Försvarsmakten går mot ett insatsförsvar. Det sägs att Försvarsmakten i framtiden ska kunna mobilisera på några veckor, några dagar, ett insatsförsvar som ska vara flexibelt och snabbt. Har politikerna någon verklighetsanknytning när de planerar stora omställningar inom Försvarsmakten på så kort tid? Har de tänkt ställa större krav på Försvarsmakten, eller kommer de fortsätta prata om en jämställd försvarsmakt medan kvinnorna tvingas springa runt i kalsonger?

Jag känner att det här inlägget blev ett debattinlägg, men så kan det bli när man måste få ur sig mycket på en gång.

Om det tar en månad för Försvarsmakten att hantera en simpel förfrågan om att få ut bildmaterial (läs artikeln på Resumé), ja då finns det mer att jobba på än man tror.

Jakob Rudberg
Press- och informationsansvarig

ÖB besökte Afghanistan och valde då att träffa förtroendevalda soldater. Är inte detta ett tecken på hur viktigt det är med medinflytande? Det är nog värt att lägga en extra funderare på den saken inför framtiden i Försvarsmakten tror jag.

Läs om ÖB:S besök här:
http://www.mil.se/sv/Internationella-insatser/Afghanistan--Isaf/Nyheter/...

Paulina Rehbinder
f.d Press- och informationsansvarig