Med lite drygt en vecka kvar av den allmänna värnplikten sitter jag på kontoret och strukturerar upp sommarens och höstens arbete. Under sommaren är det bland annat Alemdalsveckan på Gotland och Pride som planeras. Till hösten kommer verksamheten att fortgå utefter kongressens beslut. Trots det att frivilligheten sätts i verket den 1 juli kommer Värnpliktsrådet att finnas kvar till årsskiftet. Detta för att säkerställa övergången för de som ligger inne och vi kommer självklart fortsätta att övervaka intressen och rättigheter för morgondagens rekryter. Värnpliktsrådet kommer att stå till förfogande för de som ligger inne under övergångsperioden samt de som rycker in under hösten. Oss går det att nå hela sommaren, inga konstigheter.

Tankarna och intrycken efter kongressen har börjat samla sig. Det är verkligen en tid av möjligheter vi har framför oss. I värnpliktsrörelsens ideologi kommer vi att arbeta för att säkerställa att det finns instanser att vända sig till som soldat inom Försvarsmakten. De kunskaper som värnpliktsrörelsen förvaltar kommer att tas i beaktande av såväl Försvarsmakten som regeringen i uppbyggnaden av de nya systemen för medinflytande och Värnpliktsrådet kommer att ha en avgörande roll i detta arbete. Det blir ett år med en ny och delvis okänd agenda för ett Värnpliktsråd, en tid av möjligheter.

Glad midsommar och förhoppningar om att ni alla får en skön sommar!

Jesper Holm
Ordförande, Värnpliktsrådet

Den senaste veckan har Försvarsmakten gått ut med en ny reklamkampanj. Med slagord som ”Din mamma”, ”din kusin” och ”din mormor” vill man locka allmänheten till att ge sin syn på Försvarsmaktens arbete. Kombinerat med det har vi ett par actionfilmer, med snabba motorbåtar, laddade vapen, blinkande varningsljus och sirener. Alla reklamer mynnar ut i frågeställningen ”har du vad som krävs för att ha en åsikt?”

Scenerna som bland annat ska föreställa Ronneby och vattnet utanför Somalia är i själva verket inspelad i Sydafrika. Detta är ju självklart något man kan ifrågasätta, men än viktigare är diskussionen om vilken bild Försvarsmakten vill förmedla till medborgarna genom denna kampanj.

Scenerna i reklamfilmerna är visserligen scenarion som skulle kunna förekomma, men det är knappast en bra spegling av hur vardagen ser ut i Försvarsmakten. Kampanjen speglar en skev bild av Försvarsmaktens verksamhet, och vissa scener präglas dessutom av något sorts machoideal. Det Försvarsmakten i själva verket borde fokusera på i det kritiska läge man befinner sig i är att förmedla en uppriktig bild av verksamheten.

Det är inte bara Värnpliktsrådet som reagerar på kampanjen. Även Officersförbundets ordförande Lars Fresker kommenterar kampanjen i en artikel på SvD.se

Klart att jag har det som krävs för att ha en åsikt, den relevanta frågan är ju om Försvarsmakten har det som krävs för att erkänna sina egna brister och problem? Myndigheten verkar något desperat när nu värnplikten inte längre skall tillämpas. Genom massiva reklamkampanjer vill man uppnå en ny typ av folkförankring som dessutom skall verka som rekryteringsunderlag. En folkförankring som endast kan uppnås och är möjlig med ett personalförsörjningssystem baserat på plikt.

Försvaret kommer inte att vara sig likt efter den 1 juli, även om Försvarsmaktsledningen och regeringen tycks tro så. Jag tror att de är djupt medvetna om problemet med den framtida folkförankringen och det stora rekryteringsbehovet, men ser inte till det. De är medvetna om problematiken men vill inte veta av den. Klingar misstänksamt likt Sigmund Freuds tankar om förnekelse enligt mig. Oroväckande. Bekymmersamt. Försvarsmakten måste våga erkänna sina egna brister för att på så sätt lägga en solid grund att ta avstamp från in i det nya. Varför inte lyfta fram ledarskapet, utmaningarna, samarbetet och gemenskapen i kampanjen?

Under min och mina kamraters värnplikt har vi träffat mängder av inspirerande officerare. Soldater som, efter att ha varit på utlandsmissioner, berättat om insatsen de gjort, och alla människor de mött. Som berättat om hur de själva vuxit som personer under sin mission.
Där har ni er resurs Försvarsmakten! Använd den, tillsammans med det som Försvarsmakten verkligen är, istället för att göra små fåniga actionvideos, det sköter Hollywood bättre!

Jesper Holm
Ordförande, Värnpliktsrådet

Svaret på frågan torde vara relativt enkelt. Det verkar dock som att allt fler borde ställa sig frågan. Min mening är att allmänheten knappt känner till att det finns värnpliktiga. Värnpliktiga som fyller en oerhört viktigt samhällsfunktion, värnpliktiga som de facto står i beredskap att skydda Sverige. Det är värnpliktiga soldater som står för samhällsberedskapen. Det var värnpliktiga som hjälpte till att skotta fram järnvägen under vinterns snökaos, det var värnpliktiga som bistod samhället vid stormen Gudrun och det är värnpliktiga som till stor del kommer att bilda häck för kronprinsessans kortege under det kungliga bröllopet i sommar. Trots dessa insatser för samhället tycks det som att allmänheten bortser från de värnpliktigas insats för samhället.

Det som väckte min tanke om detta är inte endast den pågående omställningen av Försvarsmaktens personalförsörjningssystem, från plikt till frivillighet. Där fokuserar både Försvarsmakten och Regeringen för tillfället endast på framtiden och hur försvaret ska lyckas framstå som en attraktiv arbetsgivare efter den 1 juli i år då värnplikten inte längre tillämpas. Det som ytterligare fick mig att reflektera och reagera över denna fråga var ett inslag i Sveriges Radio P4:s morgonprogram. Med anledning av olyckan under den beridna högvakten under onsdagen ringde man till stallchefen på Kavallerikasern, tillhörande Livgardet. Där ville man i första hand höra sig för om hästen som kastat av sin ryttare och sedan skenat iväg till Solna, en halvmil utanför Stockholm. Stallchefen informerade om att hästen mådde hur bra som helst och hade klarat sig utan ett skrapsår och att den ska vara tillbaka i tjänst under veckan. Det som är främmande för mig i detta fall är hur man som medmänniska kan fokusera på ett djur innan man fokuserar på ryttaren som blev avkastad. Under Värnpliktsrådets besök på Kavallerikasern och Livgardet har frågan om en mer grundläggande utbildning i hästpsykologi efterfrågats av de värnpliktiga. Att de värnpliktiga är nöjda med sin utbildning är av yttersta vikt för både Försvarsmaktens framtida rekrytering, men även för den beridna högvaktens framtid. Jag ifrågasätter pedagogiken och attityden, detta gör jag som före detta beriden militärpolis vid Livgardet och även som nuvarande ledamot i Värnpliktsrådet. Det är nu dags för Livgardet att vakna ur den 1800-tals romantiserande drömmen om ett preussiskt försvar med kadaverdisciplin. Det är inte bara Livgardet som ska vakna, det är uppmaning till samhället i stort. Var är respekten för de värnpliktiga som i över 100 år personalförsörjt det svenska försvaret? De sista värnpliktiga soldaterna förtjänar all respekt, och definitivt mer respekt än ett skenande djur.

Jesper Holm
Ordförande, Värnpliktsrådet

Under torsdagen befann jag mig på ett av Folk och Försvars välbesökta seminarier, där dagsaktuella försvars- och säkerhetspolitiska frågor lyfts upp. Denna gång valde man att gå bort en aningen från sitt huvudsakliga ämne. Frågan man diskuterade var hotet mot det svenska rättsystemet, vilket förvisso är en fråga som man direkt kan koppla till försvars- och säkerhetspolitik. Till seminariet hade man bjudit in Nalin Pekgul, ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Christer Karlsson, förbundsordförande Kriminellas Revansch i Samhället och Christer Wik som delgav personliga berättelser om fördomar som förpestar samhället. Vi fick även ta del av kriminalkommissarie Fredrik Gårdare, Johanna Skinnari utredare på enheten för forskning om ekonomisk och organiserad brottslighet och kammaråklagare Nicklas Lagrells åsikter om den eskalerande gängkriminaliteten.

Det diskuterades flitigt om detta fenomen, dock diskuterade man inte i större utsträckning några konkreta åtgärder. Det slog mig under seminariets gång att den ökade gängkriminaliteten i samhället i mångt och mycket beror av sökandet efter identitet och samhörighet, något man inte erbjuds från samhällets sida, eller gör man? Värnplikten har länge varit ett sådant verktyg och kanske finns det ett samband mellan den eskalerande gängkriminaliteten och det faktum att allt färre män genomför sin värnplikt. Värnplikten har sammansvetsat olika människor under många år. I värnpliktssystemet har män från alla olika delar av landet och alla olika delar av samhället sammansvetsats till en grupp, där samarbete och lojalitet är en oundviklig variabel för att lyckas med att lösa sin tilldelade uppgift. Jag ställde frågan om det möjliga sambandet under paneldebatten mellan Thomas Bodström (s) och Johan Pherson (fp). Svaret jag fick från Johan Persson var att han definitivt inte kunde se ett samband eller för den delen vitsen med alla de tält som han rest och alla de bandvagnar han kört, Thomas Bodström menade dock att det kan finnas ett samband men att detta inte skulle vara ett argument för att bygga upp en manstarkare värnpliktsarmé.

Jag ställer mig dock fortfarande frågan, finns det ett samband mellan att allt färre män idag genomför värnplikt och den eskalerande gängkriminaliteten? Eller är detta bara ett långdraget resonemang från en trogen pliktkramare?

Jesper Holm
Ordförande

Igår måndag meddelade den biträdande justitieombudsman (JO) i Finland Jussi Pajuoja, i en artikel i Hufvudstadsbladet, att det finländska Försvaret borde erbjuda sina värnpliktiga rakhyvlar. Detta efter att en värnpliktig fått en utskällning av en primärlöjtnant, en grad mellan löjtnant och kapten, angående längden på sitt skägg. Efter utskällningen fick den finske värnpliktige ordern att omedelbart raka sin haka. Han ansåg att behandlingen var lagstridig och anmälde därefter händelsen till JO-ämbetet.
Jag tror inte att den biträdande jämställdhetsombudsmannen i Finland visste om att han uttalade sig helt i enlighet med det svenska Värnpliktsprogrammet. I programmet som Sveriges värnpliktiga sammanställde under Värnpliktskongressen i Linköping i november 2009 framgår kraven om att även den svenska Försvarsmakten borde tillhandahålla rakartiklar eller bidrag för sådan.
”I de fall Försvarsmakten inte kan tillhandahålla de hygienartiklar värnpliktiga behöver skall ett hygienbidrag utbetalas som täcker kostnaden för detta. Detta kan till exempel vara kostnader för rak- och intimartiklar.
Sveriges värnpliktiga kräver:
att Försvarsmakten betalar för civil utrustning som den värnpliktige tvingas köpa för att fullgöra sin tjänst.”
Värnpliktsprogrammet 2010

Jag funderar på att skicka iväg ett exemplar av det Svenska Värnpliktsprogrammet till Jussi Pajuoja för att visa att Sveriges värnpliktiga ställer sig bakom hans uttalande och även bakom sina värnpliktiga kamrater. Det är verkligen på tiden att ett bidrag av denna karaktär införs i svåväl det finska som svenska försvaret. Ingen ska behöva lida ekonomiskt på grund av puts och studsregleringar.

Klart jag rakar mig om ni vill det, ge mig en rakhyvel bara så gör jag det!

Jesper Holm
Ordförande

Under onsdagen uttalade jag mig på Folk och Försvars seminarium om Försvarsmaktens framtida personalförsörjningssystem. Folk och Försvar är en intresseorganisation som i 70 år har främjat debatten om Sveriges säkerhetspolitik och försvar. På seminariet behandlade man frågan om den framtida personalförsörjningen. Huvudtalare var brigadgeneral Patrik Dahle, chefen personalstaben, samt Thomas Rolén som håller i utredningen kring Försvarsmaktens framtida personalförsörjning. Efter deras inledningar fick representanter från några av de viktigaste aktörerna i omvandlingen uttala sig om sin syn på det hela. Bland aktörerna fanns förutom Värnpliktsrådet Svenskt Näringsliv, fackförbunden SEKO och Officersförbundet, centralorganisationen TCO och Sveriges Kommuner och Landsting.
Det var ett mycket intressant seminarium där Svenskt Näringsliv, som företrädare för arbetsgivare, gav sin syn på saken. Hur ska en framtida arbetsgivare förhålla sig till en anställd som även är kontraktsanställd i försvaret och som ska kunna åka iväg från sitt civila arbete för att göra en militär insats någon annanstans i världen? De flesta framföranden handlade om civilt meritvärde, jag valde att fokusera mitt eget framförande på medinflytandet i framtiden. Vi ser risken att det i det framtida försvaret kommer bli svårare att påverka sin situation som soldat utan representation från ett fackförbund. Detta leder i sin tur till en mindre demokratisk arbetsplats. I Försvarsmaktens fall är detta allt annat än acceptabelt, då Försvarsmakten trots allt är den svenska demokratins yttersta väktare. Ett centralt och regionalt medinflytande ska existera i framtiden om det så ska bli min död!

Jesper Holm
Ordförande

Folk och Försvars rikskonferens i Sälen är slut.
Under konferensen har Sveriges försvars- och säkerhetspolitik diskuterats utifrån flera olika perspektiv. Medlemmar ut Försvarsutskottet har diskuterat olika scenarier, försvarsministern och statsministern har talat om sina respektive uppgifter och åtaganden i det berörda ämnet. Fått sin röst hörd har även de politiska ungdomsorganisationerna fått liksom en rad olika representanter från olika myndigheter däribland Säkerhetspolisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap(MSB). Det har varit en givande konferens med högt till tak.
Tisdagen inleddes med ett extrainsatt anförande med anledning av katastrofen på Haiti. Nils Daag, chef för enheten för Europeisk säkerhetspolitik inledde diskussionen som fokuserade på Sveriges deltagande och engagemang. Med i den följande diskussionen var Magnus Lindell, bitr generaldirektör för biståndsorganet SIDA, Helena Lindberg genrealdirektör MSB, Anneli Bergholm Söder, avdelningschef för MSB samt Överbefälhavare Sverker Göransson. Det fördes ett mycket vettigt resonemang kring och militärt-civilt samarbete, där bland annat Försvarsmaktens Herkules transportflygplan ingår för att transportera förnödenheter till den krisdrabbade befolkningen på Haiti.
Under dagen talade integrationsminister Nyamko Sabuni om politisk och religiös extremism och även om integration och främlingsfientlighet. Hon följdes av ungdomsledarna Ramadan Fakhro och Abdulmaaliki Maxamed från stadsdelen Rosengård i Malmö som talade om sin verksamhet och hur de hjälper unga i den utsatta stadsdelen med bland annat att söka jobb. Två eldsjälar.
Dagen avslutades med diskussion om makt och moral där bland andra ÖB Sverker Göransson och generaldirektör Anders Danielsson från Säkerhetspolisen deltog. Jag tänker på frågan angående makt och moral och hur dessa två faktorer hör samman. Oskiljaktiga står det ständigt bredvid varandra. Det är en fråga av yttersta vikt för inte minst Försvarsmakten och dess ledare. I en demokrati måste Försvarsmakten representera staten och verka för att demokratiska värderingar genomsyrar verksamheten Frågan är, har de tillräckligt med moral för att säkra ett centralt medinflytande för rekryter i det nya försvaret?

Jesper Holm,

Ordförande Värnpliktsrådet

Jag befinner mig på Högfjällshotellet i ett snöigt Sälen tillsammans med Sveriges maktelit. Jag är på Folk och Försvar Rikskonferens, en historisk Rikskonferens som öppnade i söndags här uppe i Sälenfjällen som traditionen bjuder. Det är en historisk Rikskonferens i den meningen att Folk och Försvar firar 70 år som organisation. 70 års aktivt arbete för att främja försvars- och säkerhetspolitiska frågor i samhället och för att göra debatten mer synlig i samhället. Det är också en historisk konferens i den mening att Försvarsmakten står inför stora förändringar då man går från ett personalförsörjningssystem baserat på plikt till ett som är baserat på frivillighet efter mer än 100 år av värnplikt. Folk och Försvar har i år, liksom föregående år, bjudit in den svenska makteliten. På deltagarlistan finns i bland andra statsminister och före detta Värnpliktsrådsledamot Fredrik Reinfeldt, försvarsminister Sten Tolgfors, Överbefälhavare Sverker Göransson och oppositionens Mona Sahlin. Förutom representanter från Försvarsmakten, Riksdag och Regering, finns här även ett stort antal organisationer representerade däribland intresseorganisationen LSU som verkar för Sveriges ungdomsorganisationer, samtliga politiska ungdomsförbund och representanter från försvarsindustrin.

Folk och Försvars ordförande, tillika ordförande för TCO, Sture Nordh inledde konferensen med ett tal. Han följdes av försvarsminister Sten Tolgfors som talade om det svenska ordförandeskapet i EU ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Därpå följde ÖB Sverker Göransson upp med ett tal angående det nya försvaret. De nyss nämnda ämnena samt frågan om plikten präglar årets Rikskonferens.

Det slår mig att makteliten gärna talar om det nya försvaret utifrån sina egna perspektiv. Diskussionerna förs på en hög nivå, men en distanserad nivå. Även om de är djupt medvetna om Sveriges värnpliktiga får jag känslan av att man hellre ser till att säkra denna omvandling av Försvarsmakten än att se till de värnpliktiga som nu ligger inne. De värnpliktiga som just nu tjänstgör är Försvarsmaktens viktigaste resurs. De är morgondagens soldater om, men endast om, de blir bra behandlade under sin tid som värnpliktiga. Denna fråga har jag under konferensen diskuterat med Sture Nordh, som nyligen blev utsedd till månadens makthavare av makthavare.se.
Det finns luckor i det förslag som just nu ligger som ersättare av plikten. Sverker Göransson sade under sitt tal att 4000 soldater ska rekryteras varje år. Jag kan inte undgå att ställa mig frågan, Sverker, Sten, vad händer om man inte lyckas hitta 4000 lämpliga frivilliga?

Jesper Holm,

Ordförande Värnpliktsrådet

En härlig vintermorgon i Stockholm dagen före dopparedagen. Sitter på kontoret och skriver på min projektplan för projektet Soldathemsförbundet. Efter det ska jag börja fila på den politiska strategi som Värnpliktsrådet ämnar använda sig av under nästkommande år. En strategi som skall präglas av aggressivitet. I stunder av den omvandling som sker av Försvarsmakten måste de värnpliktigas röster höras, vi ska säkerställa att så sker. En aggressiv framhållning inom den politiska opinionsbildningen bör även grusa mina farhågor om att värnpliktiga och utbildningen åsidosätts till fördel för den politiska debatten om omvandlingen.

Bollen är på vår planhalva, det är vi värnpliktiga som kan påverka, det är vi som är framtiden för Försvarsmakten, det är vi som vet vad som är bra inom försvaret och vad som är typiskt obra. Det är våra röster som ska höras!

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år! En särskild tanke vill jag ägna de värnpliktiga insatssoldater och stallposter som ligger inne under helgerna.

Jesper Holm
Ordförande