sebastians blogg

God morgon världen, idag är en underbar dag och utan för Värnpliktsrådets kansli blir det bara kallare och kallare. Men precis som alla andra dagar så bjuder även denna på vissa ljuspunkter i vardagen. Idag är dagen då vi ska berätta för er om de modiga och starka värnpliktiga som imorgon eftermiddag ska gå in till Överbefälhavaren och ställa krav på honom och Försvarsmakten om en bättre framtid.

”Inte lika med” är namnet som de sju stycken värnpliktiga själv valt att kalla sig, ett namn som ganska tydligt beskriver anledningen till varför dem imorgon går ska på möte med Sverker. Försvarsmaktens problem med arbetet med jämställdhet har nu nått så långt att dem värnpliktiga inte nöjer sig med löftena som de får från sina befäl utan de vill ha svar av någon som faktiskt gör skillnad. Hos Sverker så kommer de bland annat lyfta utrustningsfrågan, de kommer att prata om vikten av ett fungerande nätverk i framtiden och de kommer att berätta för Försvarsmaktens högsta ledning att samtliga soldater både behöver och förtjänar en utbildning i jämställdhet och likabehandling.
Detta är frågor som Värnpliktsrådet tryckt på under en längre tid och detta frågor som Värnpliktsrådet stöttar ”Inte lika med” till fullo i deras arbete och det är också därför Värnpliktsrådets ordförande Jesper Holm kommer att följa med som en stöttande funktion under mötet.

Det är med stolthet i bröstet och antydan till tårar i ögonen vi tittar på dem värnpliktiga som under morgon dagen äntrar Högkvarteret för att precis som vi försök göra Försvarsmakten till en bättre och mer jämställd arbetsplats. Det blir en tuff uppgift men ”Inte lika med” har Värnpliktsrådets fulla stöd.

”Inte lika med” har tidigare skrivit ett brev och skickat ut det till olika parter inom Försvarsmakten. Brevet inleds med ett citat från 2007 och det är dåvarande Överbefälhavaren Håkan Syrén som har författat det och det sätter ganska bra fingret på en liten del av det som Försvarsmakten fortfarande måste åtgärda.

”Det är inte rimligt att vi så långt efter att Försvarsmakten öppnades för kvinnliga soldater fortfarande saknar viktig anpassad personlig utrustning. Alla skall självklart ha ändamålsenliga vapen, kläder, skor, kroppsskydd och annat som behövs. Jag jagar inga enskilda syndabockar. Ansvaret ligger alltid ytterst högst upp. Nu handlar det om att nå resultat. Det räcker inte att tala om kommande åtgärder! Utrustningen måste finnas i storlekar som passar alla soldater.”

Sebastian Persson - Flygvapenansvarig
Micael Christoffersen - Arméansvarig Norr/Mitt

”Sveriges värnpliktiga kräver att det finns för tjänsten lämpad och individen anpassad utrustning” - Värnpliktsprogrammet 2010

Nu i dagarna så ska de nya underkläderna till kvinnorna i Försvarsmakten komma till det centrala förrådet och därifrån kan sedan de lokala förråden lägga en beställning på antalet underkläder som behövs vid just det specifika förbandet. Materielsystemansvarig på Högkvarteret sade till mig via telefon att varje kvinna har rätt till fem av varje underklädes persedel, precis som männen har rätt till sina fem. Detta mina damer och herrar är ett jätte kliv i rätt riktning, men det är också ett kliv rakt in i den värld som visar hur underprioriterade kvinnor är i den svenska Försvarsmakten.
För visst är det fantastiskt att kvinnor äntligen får underkläder av Försvarsmakten. Men, och detta är ett stort men, är det inte rimligt att de uppfyller säkerhetskraven? Där av rubriken ”29 år utan rätt utrustning, and still counting!”. För hur viktigt det än må vara att underkläderna kommer fram så behövs det fortfarande tas fram en modell som är flamsäkra, för enligt vad det står i tidningarna så är de som snart kommer att finnas på förbanden inte det.

Försvarsmakten har också lovat mindre storlekar i kroppsskydd, uniformer och skor. Det är också ett steg i rätt riktning, inte bara för att ta till vara på kvinnorna i Försvarsmakten utan också för de män som inte är av den större storleken. Fast det finns problem med detta också, tyvärr. Hur fungerar det med kängor till de som har en lång men smal fot? Eller för de som har lite större bröst än en soldat som inte har några alls och ska bära ett kroppsskydd som inte är anpassat för att ha några bröst alls? Bara för att de passar på längden så betyder inte det att det passar på någon av bredderna.

Men Försvarsmakten tar ett litet steg i rätt riktning, men för att få samtliga soldater lite mer tillfreds så behövs det ett flertal sådana här steg till. Fast denna gång så ställer jag mig frågande till om de har råd att vänta i 29 år? Kanske är det redan för sent om det inte är färdigt och användbart på förbanden den 30 juni 2010.

Jag sitter framför datorn och funderar, hur mycket är egentligen en värnpliktig soldat värd? Vad är Försvarsmakten utan sina soldater? Det är ju de soldaterna som fanns igår, som finns idag och som kommer att finnas imorgon som en dag ska sitta ett stenkast härifrån vårt kansli och fatta de viktiga besluten om försvarets framtid om ett par år. Så hur väljer man att investera i sin framtid? På vissa ställen behandlas de värnpliktiga som jämlika med sina befäl, medan det på vissa ställen är det de värnpliktiga som på riktigt är längst ner i hierarkin och då menar jag inte bara den inom Försvarsmakten.

På flera ställen i landet finns bevakningsuppgifter som de civila bevakningsbolagen tackat nej till för att de anser att dessa uppgifter är för farliga och riskabla. Dessa uppgifter får istället värnpliktiga insatssoldater lösa. Det jag ställer mig frågande till är att om en bevakningsuppgift anses för riskabel för en väktare eller skyddsvakt med mycket utbildning på såväl vapnet som uppgiften, så hur kan det inte vara för farligt och riskabelt för en värnpliktig insatssoldat?! Insatssoldaten, som i början av den skarpa tjänsten precis gjort den grundläggande soldatutbildningen och under tidens gång (på vissa platser i Sverige) knappt får någon utbildning eller någon tid till skjutning? Det finns värnpliktiga som går ett halvår med ett skarpladdat vapen i händerna utan att få öva med detta under tidens gång, är det säkert? Är det säkert för soldaten själv, soldatens kamrater eller andra personer i soldatens närhet?

Insatssoldat är den vanligaste befattningen som finns bland de värnpliktiga i Försvarsmakten idag. Är det så här Försvarsmakten på bästa sätt investerar i sin egen framtid? Genom att sätta soldater som inte är färdigutbildade i skarp tjänst och på så vis riskera deras säkerhet och deras liv? Försvarsmakten anser att detta är det bästa sättet att lösa bevakningsuppgiften på många ställen runt om i landet. Men hade Försvarsmakten ens övervägt att skicka en soldat att lösa en bevakningstjänst i Kosovo eller Afghanistan efter tre månaders grundutbildning?

Sebastian Persson
Flygvapenansvarig